Idag känns världen BRA orättvis
Jag blir så tröööött på allt ibland. Det känns som att hur hårt jag än jobbar, och hur mycket jag än jobbar, så räcker det inte till! Palla. Och jag blir ännu mer trött på att jag slitit som en idiot med jobb sedan jag var 15 år, och jag tycker inte jag får mycket lön för mödan ändå, medan andra som inte gjort ett skit förrän de e typ 20, har det hur soft som helst! Inte för att jag inte unnar dem det, men det kan kännas lite orättvist..
Som om det inte var nog med att jag e skyldig morsi 6000, så kommer det en ovälkommen räkning på min bil på 1700. Och var det nog där?! NEJ! För idag när jag kommer hem säger mamma: Din livsförsäkring kom idag! Woho. ta mitt liv, snälla. Jag hade nog varit rikare i himlen.
Jaja, sluta va bitter nu Emma.
Allvarlig trötthet
Det finns två olika sorters trötthet. Den ena tröttheten är, en sån trötthet, så när man vaknar på morgonen, vill man bara ligga kvar i sängen, känns omöjligt att gå upp, men man gör det, och blir ganka snabbt pigg. om inte, hjälper lite kallt vatten i facet.
Den andra sortens trötthet, känner man, när man lägger sig ner och verkligen inte orkar resa sig igen. Man är så trött, så man orkar inte ens lyfta en hand och klia sig på benet. Och inte bara för att man e lat, utan för att man verkligen är totaltrött. Ögonen svider, man ser suddigt, man orkar ingenting. Man är så trött så man vet inte hur man ska klara dagen, seriöst, man är osäker på om benen kommer bära.
Det är den sistnämnda tröttheten är vad jag känner nu. Jag pallar verkligen inte en enda liten gnutta jobb till. Jag pallar inte gå upp halv 6 igen, jag pallar inte att inte kunna sova om nätterna. Och inte veta varför jag inte kan sova.
Jag jobbar varje dag, varje dag. Jag hinner inte med att umgås med någon, inte njuta av sommaren på något sätt. För när jag väl kommer hem på kvällarna är jag så trött så jag bara ligger i soffan, och inte orkar stå upp. Jag önskar jag hann träna. Jag önskar jag hann packa. Jag flyttar på söndag, panik. Och ändå, är det helt omöjligt för mej att säga nej till att jobba. Jag är så pengarkåt så det finns inte. Funderar på om det är värt det eller ej. Jag hoppas det.
Jag tror att jag behöver ändra lite på min livsstil.. Eller i alla fall gå till en läkare och gå sömntabletter eller nåt.
Nu ska jag kolla på snabba cash och äta hallon. Helt underbart, tänk att jag hinner?
Det lilla lilla ordet "antagen", made my day!
Här har jag gått och tänkt o tänkt o tänkt o tänkt o tänkt tills mitt huvud varit mos. I flera månader har jag funderat på vad jag ska göra i höst o nästa år. Ska jag resa? JAG VILL SÅ GÄRNA! ska jag jobba? inte såå sugen men jag gillar mina nuvarande jobb och jag behöver alltid pengar. Eller, ska jag plugga, som jag var såå inställd på i Australien när jag sökte. Tiden gick och jag brydde mej mindre och mindree om den förbannade sidan studera.nu. Så fick jag ett sms av Micka idag. "antagningsbeskeden har kommit, kom du in??!!"
Öhm.. jag har inte kollat. jag var visserligen på jobbet så kanske inte så lätt. men jag blev ändå nervös. Kom hem, kollade inte, var nyfiken, men pallade liksom inte. Så nu när jag kom hem efter spinningen sprang jag till datan, slog nästan sönder den när den inte ville starta. Den startade. jag anslöt till det mobila bredbandet. jag startade internet. jag gick in på studera.nu. jag petade in min kod. jag gick in på "min anmälan! ett nytt meddelande. OHMYGOD! mitt hjärta slog hårt som fan. (ber om ursäkt för svordomen men det slog hårt som fan) ANTAGEEEEEEEEEEN!!! hoppade upp från golvet o började studsa omkring som en idiot o skrek JAG ÄR ANTAGEEEEN! UUUNDAN jag ska bli butikschef!!!!
Och så nu känner jag lite. jag blev så sjukt glad. men nädå lite panikslagen. va fan ska jag göra? Nu känns det ändå som om att jag blev så himla glad, då kanske min hjärna innerst inne vill att jag ska gå den? eller?
hjälp mej :( jag vill ju se världen!
3 stycken VILL HA!
Förutom en lägenhet finns det tre stycken prylar
1. Volvo C30 vit metallic, med svarta fälgar
2. Sony Ericsson Experia Mini Pro.
3. En biljett på en jorden-runt-resa!
Halsflussmonster
Jag kände det redan i förrgår. En aningen molande smärta i högra mandeln. O igår, liiite lite värre. Men jag vägrade tro att det var sant. Inte igen liksom? Halva mitt liv har jag fått halsfluss minst 4 gånger per år, o jag pallar inte mer. Vaknade imorse av att jag absolut inte hade någon möjlighet till att svälja. Rösten e gött tjock o hes. Drar in till läkaren Mats Perkmar så klart. Han e grym. Oh, ja visst har jag halsfluss! Perfekt! Jag som skulle jobba både idag, torsdag o fredag. Nu blir det bara fredag. Ta mitt liv! Och jag som skulle festa hårt en sista gång nu i helgen, både på Emilias fest Johannes. Men icke. Nu blir det nyktert i 4 veckor. Döden.
Och jag hatar att vara sjuk. Jag blir så rastlös att jag bara vill dränka mej. Tänker på alla pengar jag går miste om. Istället ligger jag bara i min säng med täcket uppdraget till näsan, unable att svälja o spottar ut saliv varannan sekund. Måste dessutom tvingas att svälja när jag ska äta en gnutta o svälja de gigantiska penicillintabletterna. Hur tänkte de där liksom? När man har så ont e så svullen i halsen, så ska man äta de största tabletterna som finns. Smart!
Det enda roliga jag har att tänka på nu är min o Cillas lägenhet. Längtar något "djuriskt" som Jåcke skulle sagt. och det är inte långt kvar heller!
Krya på mej, Byebye
