Allt som händer mej händer av en orsak
Jag är så fruktansvärt säker på att allting händer av en orsak. Att allting har en mening. Efter detta året har det blivit så uppenbart, att det bara kan vara så. Jag har funderat mycket på saker som har hänt, på vissa saker som har varit så sjukt jobbiga, som ändå på något konstigt sätt blivit till något bra, eller har varit en del i en posetiv förändring.
Jag menar, hade inte allt hemskt som hände i höstas hänt, så hade jag aldrig åkt till Australien. Och hade jag aldrig åkt till Australien så hade jag inte kommit tillbaka som en ny människa. Hade inte uppskattat saker och personer på samma sätt som jag gör nu efter. Och jag hade aldrig träffat så fina människor i Australien, som föralltid har förändrat mitt liv. Detta är bara ett exempel. Och jag kan inte komma på någon händelse som inte har varit betydelsefull på något sätt.
Nu är jag fördig med deep-talket för den här gången.
Idag har jag klippt mej och färgat håret. Njuter alltid lika mycket när jag är hos min frisör. Hon är så himla snäll o duktig. Så gött o sitta där o bli ompysslad i håret, sitta o läsa ELLE och dricka kaffe. Färgen blev kanonbra enligt mig själv, o det var underbart att få klippa bort allt slitet. Sommaren är såå kass för håret. Det var verkligen hemskt innan, men nu är jag ready för en förhoppningsvis grym höst, och framförallt, för skolan som börjar imorgon!!! Jag har försökt förtränga det hela dagen idag, men nu kommer paniken krypande. Jag tror helt seriöst att jag kommer kräkas av nervositet. Jag menar, har jag gjort det förr kan jag göra det igen.
Måste bara berätta en sak till! Iförrgår när jag jobbade och satt hos en av mina söta gamlingar o läste tidningen, såg jag den, denna helt overkliga annons! Rubriken lydde typ: Vill du bli en Vagabond? och är mellan 20-23 år? tjaa.. vill jag jobba på vagabonds huvudkontor i varberg? Eeeh, JA?! Jag ska sååå mejla till dem! Love love love shoes!
Och jaa, jag ska börja butikschefsutbildning, men man kan ju alltid göra två saker samtidigt!
