2009
2010. Sjukt. Det är redan tio år sedan milleniumskiftet.
På något sätt känns det vädligt sorgligt att 2009 är slut, och aldrig kommer tillbaka. Det året var det bästa jag någonsin upplevt, det mest händelserika och värsta året jag varit med om. Galet ändån, att det kan ha varit så bra, men ändå så hemskt. Har nog aldrig lärt känna så många nya människor som under detta året. Har fått helt nya vänskapskretsar, några gamla vänner har försvunnit, men de riktiga vännerna som betyder mest finns fortfarnade kvar.
Året började med en fantastiskt rolig personalfest i Varberg, som jag aldrig kommer glömma.
Jag var också uppe hos min pappa i Göteborg och firade hans 50årsdag och fick träffa släktingar som jag inte ens kommer ihåg att jag träffat innan.
I februari hade jag värsta kroppsnojan o ville vara smal som en pinne, och det hade väl inte vart fel nu heller. Men iaf.
Jag började umgås mer me Madde i början av året 2009. Och vi alla vet ju vart det ledde till. Vi är ju numera mer som en o samma person.
Under våren började jag utbildas som skiftledare på donken, vilket var väldigtvädligt roligt, men också rätt krävande.
Maj månad var nog den månaden jag lärde känna flest människor, det var mycket Bratt och Harrys, grillkvällar hos Jennifer.
Maj månad var också den månaden jag träffade en väldigt, väldigt fin människa jag jag blev falkenbergs, kanske Sveriges käraste tjej.
Juni och Juli månad bestod av mycket tid i fina Långasand, en massa strand med Madde, förvirrade känslor, lycka, grillkvällar och väldigt mycket jobb.
I Augusti skrev jag på ett kontrakt för en andrahandslägenhet, och jag undrade om man verkligen kunde ha det så bra som jag hade det, om det verkligen kunde gå så perfekt. Och jag hade all rätt att undra, för i mitten av augusti tog allting slut och jag var nere på botten. Ingenting var bra, när jag inte fick vara med Anders längre, och Madde och Tobbe gjorde allt för att göra mig glad igen.
I september flyttade jag in i lägenheten, men inte ens det kunde jag vara fult ut glad för. I vilket fall som helst, Madde bodde hos mej när det var som värst. Vi åt Ben & Jerry's glass på nätterna och pratade om allt o lite till. Vi gjorde en väldans massa sushi, jag, Madde och Emil.
I oktober upptäckte jag att det hade blivit höst. Allt såg annorlunda ut, och jag insåg att jag hade missat ett par månader när jag hade stängt in mej själv. Jag minns ärligt talat inte vad jag gjorde de månaderna förutom att jag grät mer än jag gjort under hela mitt liv sammanlagt, och att folk försökte få mej på andra tankar. jag och Madde bokade en nästan 6 månader lång resa till Australien i februari 2010.
I november hade jag en väldigt sen födelsedagsfest, som blev grymt rolig, och svår att tvätta rent lägenheten ifrån. Jag började bli glad igen, och kunde tänka lite framåt. Längtade mer och mer efter att bara få komma ifrån Falkenberg och glömma allt jobbigt här hemma.
I december fick jag värsta julkänslan och började pynta överallt. bakade en massa med mamma, och jag, Madde och Lillen gjorde julgodis.
Juldagen blev den roligaste kvällen på nästan hela året, och nyårsafton blev också väldigt bra med de bästa vännerna på plats.
Kan bara sammanfatta 2009 genom att säga, att man lär sig av sina misstag och allt som händer, händer av en anledning. Ödet tror jag på för alltid, för mycket har hänt för att ödet inte skulle existera. Jag har fått en ny bästa vän, och jag tror att vi kanske inte hade blivit så bra vänner om inte allt dåligt hade hänt, både henne och mej.
Jag kan inte säga att jag tog mej ur året som en vinnare, för jag förlorade någon som jag tyckte för mycket om, men jag är faktiskt inte heller en förlorare 2009. För jag fick väldigt mycket. Tack alla som funnits för mej!
Puss
