Ett liv

Jag är en person som har väldigt svårt för att vara själv, men samtidigt behöver jag det ibland. Men det går mer occh mer upp för mig att jag behöver bo med någon. Eller i alla fall ha någon nära mig. Ha någon att göra saker för. Det känns extra mycket nu när jag bor här i Göteborg och inte umgås med lika många som jag gjorde i Falkenberg. men varje gång jag gör saker så börjar jag nuförtiden fundera på varför jag gör det. Till exempel äääälskar jag julen och vill göra allt till jul. Jag är som en liten tant och vill baka och göra godis och grilljera skinka. Men sedan när jag ska göra det börjar jag tänka: "Varför gör jag detta? Jag har ju ingen att göra det för." Så tänker jag om nästan allt. Och jag har insett att jag måste tänka om. För jag glömmer ju faktiskt mig själv. jag vill alltid finnas för andra och göra saker och bry mig om andra. Men vem ska man inte göra en massa för, om inte för sig själv? Nu gör jag saker för mig själv helt enkelt. Jag är ändån liiite värd det.