Ett liv

Vad lever man för egentligen? Jag känner att jag har tappat allt, jag har ingenting. Jag vet inte vad jag har för planer, jag vet inte vad jag tycker är roligt längre, jag har inte ens lust att gå utanför min dörr. Jag tror inte att någon vill lyssna på mej, för de tar för givet att jag bara gnäller "lite allmänt och är negativ". Men det är lätt för andra att säga, som inte ser hur jag ser ut innanför. Det är lätt att säga när man inte är ensam om något och inte kan berätta hur man mår för någon. Jag kommer alltid i andra hand, för alla, jag är inte den bästa, den snällaste, den finaste, eller den mest älskade för någon. Jag är så sjukt trött på att bara passa ibland, och att aldrig tas på allvar.
Jag har verkligen inte ens lust att gå upp ur sängen längre. Folk missbrukar orden life sucks. Nu vet jag vad det innebär med life sucks. Det är inte när man är lite trött på saker och ting för en stund. Det är när man inte vet vad man har att leva för. När man verkligen tänker och tänker, men inte kan komma på någonting. När man inte ens kan sätta på tvn för att man inte klarar av att se andra människor utan att känna sig ännu mer ensam och misslyckad. vad skulle hända om man inte fanns liksom? Jag tror inte det skulle göra mycket skillnad för någon alls.