Straffad
Jag är så jävla smidig. Jag och Tash satt o fikade i några timmar på Mignon innan. När vi ska gå kommer en servitris o dukar av efter oss o säger att: glöm nu inte era telefoner! Det är många som glömmer sina telefoner o datorer o sånt. Och jag svarar typ: Huuuur kan man glömma sin telefon?! Jag hade dött då. Sen gick vi, och när jag går ner mot tågstationen känner jag att något nog e lite fel, fast tänker inte på det. Sen när jag ska köpa tågbiljett på Pressbyrån hittar jag inte min plånbok. Fuck. Letar asmycket i min väska men den finns ju inte där så vad tror jag? Som tur va hade jag mitt kort i jackan så kunde paya min biljett i alla fall. Så sen ringde jag Mignon, o visst ligger min älskade plånbok där! Men hinner jag upp dit innan tåget går? Neesch. Härligt. HÄRLIGT. Skäms inte alls när jag stått o dumförklarat andra som glömmer sina saker. Jag känner mej straffad.
Jag saknar min plånbok så. Känner mej naken utan den. Mm, älsklingen.
Älskar att titta på Bigbrother-glashuset. Vilka idioter. Men Jimmy är ju så himla snäll. Han försöker verkligen prata svenska. gubben. Och Gurkan är verkligen den värsta. usch på honom.
Jag har jätteont i magen efter allt kaffe.
