Nära döden
Plötsligt minns jag varför jag hade ångest när jag skulle flytta hit och varför jag grät högljutt när mamma och jag gick ner i källaren första gången. För att där kryllar av spindlar lika stora som den Frodo möter i Sagan om ringen. Jag har slappnat av mer och mer sedan jag flyttade hit eftersom jag inte stött på någon fastän jag varje gång jag gått ner synat väggar, tak och golv med en röntgenblick. Men så imorse satt den jävla spindeln i duschen o stirrade på mej. Jag fick lite lätt damp där men ville inte väcka Lotta med ett vrål så jag dödade den illa kvickt. Inte nog med denna traumatiska händelse klockan 8 på morgonen, så möter jag den fetaste spindel ever nu när jag ska ner och hämta tvätten.
Jag dog nästan. Tänkte ändå att NAE! Nu ska jag vara en stark tjejja och döda besten. Så jag hämtade min flugsmäcka. Men alltså, nae.. nae, det gick inte att komma nära. Jag kräktes nästan! Fick skicka ett ynkligt sms till min bästa kusin Lotta en trappa upp så hon fick komma och göra slut på honom. Det kändes underbart. Men hon kan ju inte alltid rycka in tyvärr...
Men saken är ju den, att det är fan psykiskt påfrestande att ha en fobi. SPECIELLT spindelfobi skulle jag vilja säga. Äer ju rätt svårt att undvika lix. Jag tror på riktigt att jag behöver proffs-hjälp. Hahaha. Låter sinnes, men jag menar det. Palla att få en nära-döden-upplevelse varje gång man ser en spindel.
Ah, sen att jag vill flytta till världens mest spindel-rika land Australien, det är ju en annan femma.
Kommentarer
Trackback
